precis som det låter - alla människor har en svag punkt här i livet.

Kände att jag fick skriva om vad min svaga punkt är. Min svaga punkt är mitt tankesätt och kropp(how strange it sounds!)..

Mina tankar/tankesätt är väldigt svaga. Någon kan säga saker som dom menar på skoj, kan jag förvandla i mina tankar till något grymt elakt och ta fruktansvärt illa vid mig. Vilket gör mig svag, jag får dåligt självförtroende och självkänsla och klankar ner på mig istället - istället för att tänka i samma banor som folket runt om mig. men det senaste har jag blivit bättre, jag tänker inte på samma sätt utan helt annorlunda och det gör också mig till en gladare människa.

Mitt andra svaga är min kropp. Jag har dåligt imunförsvar och det sätter sig på skolarbetet, jag är oftast väldigt trött och svårt och sova - tex som nu, klockan är 02:27, med andra ord jag är för trött för att sova och tänker på allting annat.. - plus att jag fått ta såna smällar inom ridningen att både nacke och rygg gör oftast ont nuförtiden. Såhär har det varit länge att min rygg o nacke strejkar, väldigt tråkigt eftersom jag oftast är väldigt mycket borta från idrotten eftersom när jag springer så skjuts det upp pilar av smärta i ryggen ungefär, vilket ni förstår gör väldigt ont. Däremot när jag rider kan jag själv med benen/fötterna i stigbyglarna hindra från detta och det mjuka sätet på sadlarna hjälper till. Visst finns det gånger som jag måste avbryta ett ridpass för att jag har FÖR ont för att kunna rida lätt. Plus att jag ibland rider och använder vardagligt halskrage(vilket jag försöker undvika för alla frågor). plus att jag lätt blir sjuk gör inte saken bättre,

men sen jag kom till min nya skola i Skara har jag försökt till det bästa att både vara med på ridlektionerna och idrottslektionerna - även om jag oftast har väldigt ont osv.

Men som mamma säger, "man ska kämpa så gott man kan och man ska aldrig dömma hunden efter håren" - vilket det sista brukar menas med att även om jag orkar rida en dag, behöver inte det betyda att jag mår lika bra att kunna ha en idrottslektion dagen därpå :)

Men gör man sitt bästa är det det enda som räknas! :)

kiss and love

Idag har varit en sån där extremt svensson-dag känner jag. Idag hann jag faktiskt mocka 3 boxar, rida mina två hästar hemma och sen packa och sen direkt till Skara där jag går i skolan.

Idag kom mamma rusandes mot mig och kramade mig efter att jag ridit första hästen - "du är så himla duktig, jag är så stolt över dig"...

Vem blir inte förvirrad av att få massa komplimanger när man inte vet anledningen till det. Anledning var mitt sätt att skriva här på bloggen på ett vad mamma tyckte "vuxetsätt". Självklart blir jag fruktansvärt glad av att höra att jag faktiskt kan föra en blogg utan att på något sätt jämföras som en "ung,dum,blondin" på 18år. Jag är jätteglad att ni läsare uppskattar mina hittills väldigt "vågade" inlägg.

Därför BER jag nu till er, vad vill ni att jag ska skriva om?

Eller vill ni ha en videoblogg?

Kommer säkerligen hitta något mumsigt inlägg senare, för det är jag duktig på.

allt för er läsare!

kiss and love,

just idag, när allt är lite motsträvligt kände jag att "jag bara måste skriva om dethär och min syn på att vara tapper".

Jag har mött personer som gått igenom så många saker i sitt liv, men dom har stått upp på sina ben - varit tappra genom hela prociduren. Jag själv anser mig som tapper. Utan att dra in för mycket och för många personer som kan ta illa upp,

så har mitt liv varit i större delen av den varit ett stort fiasko.

Jag har fått kämpa från dess att min mamma & pappa skilde sig framtill nu, när jag snart är 18 och helt enkelt måste stå på egna ben. Jag fick snabbt lära mig att jag måste ta eget ansvar och egna intiativ för att orka saker. Även att lära min planera var ett stort faktum när jag och mamma flyttade till en lägenhet.

men det var ett hål inom mig, helt plötsligt fanns inte min underbara,snälla,gosiga pappa kvar vid min sida.. För en som knappt börjat lågstadiet kom det som en blixt från ovan. Dock hade jag turen att mamma & pappa höll kontakten, fortsätte ha "våra traditioner" vid jul. Den tryggheten bar jag med mig fram tills mamma kom hem med en kille..

Ni förstår hur jag kände va?

För en liten tjej blev det för mycket. Mamma var ju min, och nu fick jag lära mig dela henne med någon annan än pappa&bror(har ju faktiskt en bror och ett par halvsyskon). Men där ringde min tapper-klocka. Jag blev självständig och behövde mamma redan då mindre och mindre, och så har det varit. Även fast förhållandet som min mor har nu med sin kille är dåligt, så ser hon till att jag mår bra.

Även fast mammas kille klankar ner på mig, säger spydiga ord som verkligen får mig att må dålig. "förhållandet" mellan mig och mammas kille har Länge har varit JÄVLIGT dåligt - så finns många av vänner & mamma kvar och säger hur stark jag är.

För människor som fortfarande står på sig, trots att dom mår fruktansvärt dåligt är för mig tappra!

Och här tappar jag vad jag riktigt ska skriva, men jag fortsätter när jag känner att glöden osv finns!

kiss and love,

(Hästrelaterat)

Hiss - Domani Stalltäcke!

Jag hissar dessa för dom är lätta att borsta av, håller hästen varm men inte heller "överhettad" och har bra funktioner. Lätt att ta på och även ha under täcken!

Diss - Kombinationsbett!

Helt jävla onödiga! Folk köper dom för att dom "tror att hästen blir bättre på det" eller för att dom tycker det är snyggt eller allmänt bara vill ha det på hästen. Dom jag har sett ha det på eliten, dom vet oftast vad dom pratar om och varför dom har det. Men ungar som bara ligger på "lokalnivå" ska inte ha ett kombinationsbett enligt mitt tycke.. Tänk om - gör rätt och ställ frågan "behöver verkligen min häst ett sånt här skarpt och varför gör den som den gör?"

FET DISS PÅ DESSA!

kiss and love,

jag kände för att skriva lite om hur min tid det senaste varit,

det är mycket text men värt att läsa för folk som tar in informationen! :)

folk som känner mig, eller på något sätt kommit över min historik i livet - vet att jag haft det tufft. Blivit många kurvor av deprission, allmän sorg och "tyck-synd-om-mig"-perioder. Men när jag en dag satte mig ner konstaterade jag varför jag hade sorgen och denhär allmäna tycka-synd-om - jag är helt enkelt s.k "ensam-sjuk" som en läkare sa. Man är helt enkelt beroende av att ha folk nära intill sig, att slippa känna sig övergiven. Det slog mig då, alla slås av det - att inte behöva vara ensam och stå emot problemen man stöter på ensam, för det är lättare att bolla problemen med någon.

Där kom min vändpunkt, jag kände att; "jag ska klara mig på egna ben, jag kan mer än jag och alla andra tror!". Det försöker jag uppmuntra tjejer till än idag som jag stöter på och har samma problem - MAN KLARAR MER ÄN MAN VÅGAR TRO!

Jag bytte helt min livstil - jag bytte skola, förblev MIG utan smink och chillade, dock så har jag en något "aggresiv-personlighet" för dom som inte känner mig. Men oftast beror det på att jag inte hittar mina ord och istället använder aggrisivitet - som jag jobbar på för fullt! Dock fick jag ett par törner,

killen som betydde så ändligt mycket i mitt liv gjorde slut, jag fastnade i ett ont mönster - vilket slutade i en riktigt deprission - jag har min goda vän, Nina Andersson att tacka det mesta för. Hon stog där, tog emot mig och sa(ungefär) "klarar du dethär, då är du stark magela - då klarar du mer än DU tror". Det hjälpte mig till där jag är idag.

Jag ska börja träffa en psykolog och ta itu med mitt liv - få bättre självkänsla,självkännedom och framförallt känna att "i don't care" om problem som inte är värda att lägga energi på!

Pojkar & flickor, NI KLARAR MER ÄN NI TROR - TRO PÅ ER SJÄLVA!

kiss and love,

folk vill att jag ska berätta om saker som händer "runt om mig". Direkt kände jag att jag var tvungen att berätta om mina fantastiska vänner som finns runt om mig..

Många som känner mig, vet hur hemkär jag är - vilket jag är till 110%. Jag har svårt att slita mig från mitt trygga hem - trots att jag inte alltid mår så bra hemma, men vilka gör inte det?

Jag har alltid gått enligt ordspråket -"hellre få bästa vänner, än många falska vänner". Jag dras till folk som är barnsliga, har konstiga humor och allmänt bara är coola i sig själva. Hos dom kan jag vara mig själv, släppa på allt krav om hur dagen ungdomar SKA vara, och chilla och leva livet! Oftast har jag hittat domhär på vissa konstiga anledningar, eller helt enkelt bara...ja, träffat dom genom andra "konstiga" människor! Men som en sa till mig "alla bra människor är konstiga på ett eller annat sätt". Jag ser absolut inget fel i människor som kanske är vansinnigt glada av sig, eller skrattar för precis allting utan egentligen en anledning eller som helt enkelt är totaly wild av dem själva!

En av mina många pärlor som jag håller nära mitt hjärta, just för att hon varit en stötpelare genom mitt liv, uppmuntrat mig när jag som mest behöver det är Ellen Hermansson. En fantastisk individ, även om vi M Å N G A gånger varit ovänner. Ellen är en såndär tjej man bara kan vara med, utan krav, utan såna där "du ska vara som jag säger eller som jag är". Hon bara ÄR. Hon är fantastisk. tack för att du finns hjärtat!

MEN! jag ska också säga att jag har MÅNGA bra vänner, många vet hur mycket dom betyder för mig - eller hur beautifuls? <3

kiss and love!

hej igen!

Idag var det en annorlunda dag,

gick upp ovanligt tidigt! Runt 9 gick jag upp, jag som sääääällan går upp före 11 såhär när jag är ledig - fast vilka trötta skolungdomar vänder inte på dyngnet egentligen? ;)

Idag var iaf Robert här och skodde våran Sture, härligt - inte kunnat rida på evigheter för det är way för halt för att kunna ge sig ut med en häst som bara har vanlig skor på sig. Nu blev det snösulor och brodd med :)

Sture är förövrigt min mammas foderhäst,

Han heter Gemini egentligen, född -87(alltså hela 24 år i år!)

han är efter ROBIN Z för er som känner till honom. Varit en fälttävlanshäst

som vad jag vet tävlat med iaf Linda Algotsson, och massor av andra duktiga

fälttävlansryttare - han har totalt 134 championatspoäng(livstid). Alltså en riktigt duktig läromästare! :D

Nog pratat om honom,

är iaf grymt glad att statistiken redan börjar gå uppåt -härligt och ni är så duktiga! :D

Puss o kram!

Som folk kanske redan märkt har min blogg varit nere i dryga en månad, utan "tillsägning" om att jag tar en bloggpaus..

Anledning är att jag blivit mindra datorberoende plus att jag haft massor att göra plus... Slutet på året 2010 var minst sagt det värsta jag upplevt. Folk som verkligen känner mig vet hur svårt jag hade det. Jag var mentalt i obalans, psykiskt och fysiskt mådde jag verkligen j*vligt dåligt - ursäkta men såhär var det. Och hur ska man, när man mår så fruktansvärt dåligt, kunna förmedla något bra på en blogg? det finns typ inte.

Så jag la ner bloggen, och försökta rota i botten av mig själv av vad jag mådde dåligt av. Det hade hänt många tråkigheter 2010 och som fortfarande rotade runt och borrade hål i hjärtat .

nu äntligen har jag börjat hitta rätt spår igen - tack vare väldigt många människor som varit fantastiska och ställt upp när jag mått dåligt..

mina planer nu är att jag ska börja blogga aktivt, bland annat visa er hästarna,hundarna,stallet osv - videoblogg kanske?

Mål för 2011;

- Få skinn på näsan!

(händer alldeles för ofta att jag tar emot skit och dränker mig själv i problemet när det är en skitsak.)

- Förbättra min planering i skolan.

(som jag veeeerkligen är kass med, suck!)

- Beach 2011, smalhet!

(jag älskar godis alldeles för mycket, men det ska det bli förändring på!)

- Våga släppa på tryggheten hemma, släppa loss och ha roligt!

(jag blir ju trots allt 18 och kan inte hänga runt mamma, även om jag älskar att vara hemma och mysa!)

Hoppas ni uppskattar min come back! :)