som vanligt har jag sugit med att blogga - men det finns bra mkt i mitt liv som behövs redas ut - och det är lättare sagt än gjort. Men nu håller nya saker på att ta form...

för nu ska jag -flytta, skaffa jobb och ha roligt. Flytten är mest för skolans skull, då jag antagligen inte kommer att få stanna kvar på skolan - liiiiite synd. Och nu ska jag sätta hela hjärtat på mina hästar och skolan, för det är där framgångarna kommer fram. Jag har en otroligt fin pärla hemma, världens guldklimp. Hon står där som en skinande sol som bländar mig varje gång jag ser henne - och hon pratar sådär lågt och mullrigt som jag älskar.

Och i och med att jag lägger handen på hjärtat och ger mig på hästarna fullt ut så kommer jag också skaffa en till bloggplats - dock en hästblogg för er hästfantaster.

Jag går också på min SISTA VECKA i årskurs 2 på gymnasiet - huuuur skönt som helst :) Imorgon blir det skola och sen blir det Liseberg med folket från uddetorp.

På torsdag skola och på fredag kliver jag ut från skolan för lov!

Förhoppningsvis får jag tillbringa mer tid än normalt med min Robert också, det gillas! Älskar dig, hjärtat!<3

på återseende och kiss&love

hej igen.

som vanligt är jag borta med vinden och glömmer bloggen tyvärr.

jag har helt enkelt ett helvete hemma - rymlingar till hästar, en mor som inte mår så jätte bra och en pojkvän som jag inte vet vad som händer med i framtiden.

Mitt liv är minst sagt i spillror, flytten som skulle bli en vändpunkt i mitt liv blev mitt livs mardröm - jag är ostabil, ynklig och allmänt borta pga alla grejer i huvudet.

att jag sedan fick en rejäl förkylning och en hosta som gud kunde behållt för sig själv underlättar inte situationen särskilt heller.

Det enda positiva är att jag på något sätt orkar stå upp, fixa skolan och vara glad mot mina vänner - särskilt Nina Andersson, hon är en vän värd att nämna - utan hennes strålande andetag och fantastiska humor hade jag varit gone and broked för länge sen.

Nu har ni en update om varför jag inte skriver och inte kommer göra på ett tag..

kiss & love,

hej folket,

länge sen sist va? jag ska äntligen, efter mycket om och men sätta igång bloggen igen. Jag har haft en helvetes resa i mitt personliga liv - då mitt liv har förändrats till att bli 18 år och jag gör som jag vill, och flytta och allt vad det innebär.

Flytten innebar också mkt hinder för min del, samtidigt som den ger mig precis det lugnet jag behöver om dagarna. Här kan jag ge mina högt älskade små djur det perfekta djurlivet dom ska ha, samtidigt som jag får den fri och ro jag behöver för att "orka med dagarna". Och nu närmar sig också 3an på gymnasiet - vilket är fantastiskt roligt. Och när jag väl gjort all min praktik och väl börjar 3an så innebär detta alltså att jag har ungefär 6månader KVAR i skolan - huuu vad tiden bara försvinner förbi!

och skolan har varit minst sagt något jag helst velat undvika. Skoltiderna har varit svåra för mig  - då jag är en såndär människa som egentligen inte passar in någonstans. Detta ser inte jag som ett rop på "uh det är synd om mig-uppmärksamhet" - utan det är faktiskt så det är - jag passar inte in i klassen på något sätt att jag har samhörighet med någon. Förutom min högt älskade poniskrutt som också vardagligen heter Nina Andersson, men hon går tyvärr i jordbruksklassen medans jag går i hästklassen A. Men min egen klass är en väldigt skön, oftast avslappnad klass och alldeles prattokig - men dom är helschysta ändå - trots att jag inte riktigt "fits in" :)

men nu ska jag fortsätta med mina egna sysslor och hoppas ni där ute får ett skönt sommarlov som börjar olika för alla!

Bloggen nerlagt tills vidare.

Dagen inlägg lägger jag på familjen.

Min familj består av en mamma,en pappa, 2 bröder(en hel och en halv) och massa djur. Och jag ska säga the truth, min familj ÄR LÅNGT IFRÅN PERFEKT.

Det senaste året har jag lagt mindre tid på familjen, då mitt mål är skolan och utbildningen - vilket några i min familj har väldigt svårt med. Mamma och pappa är så glada att jag ska försöka mig på högskolan, som ingen av mina bröder gjort! Men detta ger självklart konsekvenser, min bror har väldigt svårt med att jag försöker sätta skolan framför familjen. Och sist jag var hos honom blev min vändpunkt ännu starkare.

Jag vet att min familj läser min blogg, och jag får ta skiten jag får. Men jag står för vad jag känner, vill och tänker. Jag är en självständig människa i månt o mycket, och hittills har jag fått klara av problem själv. Och jag vet många människor som stått emot sin familj och gått sin egen väg - med misstag, lycka, framgång och familj - och lyckats!

när jag satt och pratade med min bror, så kände jag ett stort "vi är på två olika vågplan och tänker olika". Jag försökte förklara, men han säger bara "du tror du vet vad du gör, men det gör du inte". Jag hade aldrig bytt skola om jag inte känt att detta var för att jag skulle få en bättre skolgång, never. Mamma har låtit mig ta många beslut, många felaktiga och många rättaktiga - men hon har alltid funnits oavsett.

Jag vet så många familjer som är precis som våran. Men många lägger inte så stor vikt vid att ha sina familjemedlemmar precis vid sidan, utan finns där när man som allra mest behöver deras stöd.

Min mamma har varit min bästa vän genom mycket, genom tunga sorger, genom glädje - genom allting. Hon och jag kan läsa av varandra, oftast iaf. Min pappa, som jag tyvärr genom personliga skäl haft dålig kontakt med men som jag äntligen hittat tillbaka till är min stora nallebjörn. Pappa har alltid varit den famnen jag har krupit upp hos när jag haft det svårt eller varit ledsen.

jag vet inte hur andra har det i sina familjer, men jag vet många som sitter i min sits och blir så förbryllade över hur dom andra i sin familj reagerar - kan man inte gå göra sina egna misstag och egna framgångar utan att man ska behöva öppna foderluckan till alla?

eller är jag bara vimsig?

- nu över till liiiite roligare grejer :)

På lördag kommer min bomis hem! så bli så jävla roligt att dra igång med ridningen igen. och att ha tillgång till ridhus! :)

dock värre att jag har dunder huvudvärk, illamående och allmänt sjuk - usch!

dessutom! göteborg horse show på fredag, TAGGA!

har börjat få en dum ovana att bara rätt upp och ner sluta blogga, när jag egentligen har 450965487625 saker jag EGENTLIGEN kan blogga om.

kan iaf säga såhär mkt att jag har varit på STRÅLANDE humör trots omständigheterna igår - helt klart killens förtjänst.

Iaf, var häromdagen och provred en häst, eller nej, en ponny!

En FRUKTANSVÄRT trevlig individ. Matglad as usual för ponnys men, han har liksom, nallebjörn. En trevlig individ, en såndär... to die for, ponny. Cool och brydde sig inte mer än vanligt liksom. En sån ponny som man bara kan vara hos i flera timmar och han bryr sig inte ett smack mer.... om man inte har mumsiga morötter vill säga!

Fick provrida i skritt,trav och ytterst lite galopp. Trevlig ponny och jag är stört förälskad. Rund och go och en sån man faktiskt kan sitta kvar även om det är halt.

Boomerang heter ponnyn, född 1998 och är en Irlänsk import. Svartbrun tror jag han är. Kraftigare sorten - sviiiin söööt! :)

Boomerang och hans ägare on the pic...  

Hej. som sagt, as usual, blivit dåligt med bloggande som vanligt. Helt enkelt varit FÖR mkt på kort tid, så bloggen har blivit lidande. Men jag ska försöka blogga så mkt jag kan och orkar - jag lovar!

har iaf fått väldigt mkt respons för mina mer "känslomässiga" inlägg, just för att så få folk inte vill uppge på sin blogg att dom också har svacka.

Fick från en tjej - väldigt sweet tyckte jag - så jag lämnar ut det på bloggen.

"när jag läser dina inlägg så känns det som att du pratar om mig. jag sätter mig in i ditt liv och jag kan verkligen känna samma sak som dig. jag ger dig tummen upp för att du vågar visa hur du tänker och känner men också att du ger människor att fundera på. fortsätt med detta, jag vet att fler än jag uppskattar detta!"

synd att personen i sig var anonym men bara ett sånt "aaaw" gick genom mitt huvud. Folk uppskattar alltså vad jag skriver! :)

och just det ja... det är ju....Alla hjärtans dag idag!

visserligen jag inte förstår mig på men, jag har seriöst världens finaste pojkvän som oavsett mitt mående - som kanske inte är världens bästa nu - så står han där, optimisten själv. Och det funkar alldeles perfekt för mig, jag trivs gudomligt med att han bara finns där och stöttar mig och mamma just nu när livet är som mest kaos. Och igår lovade han mig faktiskt att följa med på en ridtur till helgen - det räcker för mig! ;)

och sen till lite mindre tråkigt..

Idag skulle Martina fyllt 21(som jag uppfattat det). och det krossas inom mig. våran martini, så livsglad, så himla...perfekt. Hon slets bort från oss som om allting hände på en sekund. finaste martina. Ingenting kommer någonsin bli detsamma...åh gud, martina, jag saknar dig!

Martina Wischnewski Olsson, 14 februari 1990 - 23 augusti 2010 ♥

nu ska jag försöka sova, natten blev inte den bästa för varken mig eller finaste. stackaren, tycker synd om honom :( blir kanske en sväng till tinnie också, känns som hon behöver lite stöd från en gammal hederlig knasboll...

hemma nu, mår långt ifrån okej och min jävla inflammation i axeln dödar mig sakta. Tänker dock inte dra längre än så, för trots allt - gnäll hör vi svenskar i överflöd? ;)

Blev iaf otroligt ledsen av att se snön som föll utanför fönstret, jag menar, alla vill ha vår nu? eller ja, ni skidåkare osv ni älskar nog snön! :D men inte jag...

Nu ska jag se om jag kan göra något vettigt av min dag, eller om jag kommer tillbringa ÄNNU mera tid bara i sängen och se film - förslag?

plus att ja, min kära "lilla" pojkvän ska vara sååå himla duktig och åka ovanför Karlstad och se på rally - när dom har klass 2 varning! :( känner på mig att jag kommer få hjärtinfarkt innan kvällen - shit.

jaja, puss å på återseende! :)