ska strax gå o lägga mig, känner mig deprimerad. Vet inte varför men bara jävligt deprimerad.. Hemskt dethär, såhär blir det jämt - jag blir deprimerad, får svårt o sova, och slutar äta - helt egentligen utan anledning. Jag har dock anledning men ändå ;P

nu ska jag se klart Morden I Midsomer, äta lite och sen ska jag försöka att sova igen. och hosta sönder min lungor ännu lite till :(

Yes, hemma :( gått o blivit sjuk, vilket redan kom i fredags när jag fick avbryta stalldagen för att jag hade så ont i halsen att när jag andades och fick in kall luft så kändes det som pilar.. HEMSKT!

Mamma varit med Ella till skara, säger inget mer än så. Djur kostar PUNKT. Hämtade även min svenska och hästkunskapsgrejor så jag kan träna hemma, för det känns inte alltför säkert att det blir någon skola denna veckan - snyft! :(

Så hela dagen har gått till att ligga o vila, käka massa tabletter o hostmedicin. Ska försöka få ner något i magen, svårt och äta också.

Men ser det positivt, bättre allting nu än få småskitsaker i omgångar! :D

fick faktiskt, när jag pratade med Ellen - hon som också driver propellen.bloggplatsen.se en idé att skriva om min riktigt först kärlek. som också hände för inte alls länge sen.

jag har alltid varit inrutad i dehär med att killen lämnade mig vid dryga 3 månader tillsammans, och jag blev livrädd varje gång det närmade sig tidpunkten där runt och då tog jag avstånd direkt - för min egen skull för att slippa bli sårad. men vad händer då, killen uppfattar det här som att "jaha, hon gillar inte mig....osv" och givetvis gör killen slut. Tråkigt men sant.

Men när jag fyllde 17 bestämde jag mig för min egen skull att bara vara, chilla och låta livet gå på. Det var ungefär här jag träffade killen som förändrade det mesta. Han var äldre än mig, 22 år, men inget jag ser negativt på.

Han var verkligen supergo, underbar på alla sätt och man fick alldeles såna där rysningar i kroppen av att tänka på honom eller vara med honom.

jag levde det allra bästa livet i 3 månader, sen hamnade jag tillbaka i samma mönster. Rädd som jag blev och jag tog avstånd. Men han stannade där, som en karborre som inte ville släppa tröjan den fastnat på. där mjuknade jag upp,

men också där fanns det som aldrig funnit, tänk om han bedrar mig? tänk om han är otrogen? well, i think you get the point?

Men jag levde precis som vanligt, tills en vecka innan vi skulle ha 6 månader ihop.. mitt liv försvann, han gjorde slut utan en särskilt bra anledning och mitt liv förstörde totalt.

Idag har jag insett att jag blev stark av att han gjorde slut, idag kan jag fokusera framåt utan att förlora målet..

Jag har fortfarande svårt, men med mycket hjälp från både psykolog och kurator har jag hittat tillbaka relativt iaf..

jag kommer aldrig glömma det som han o jag hade, men samtidigt - lives goes on for a reason...

haft 2 dagar utan bloggning, varit inne men bara känt "nej idag känner jag får att inte skriva någonting" bara för att jag just har haft en idé-torka.. Och nu när jag dunkar lite "memories - David Guetta feat. Kid Curi" så fick jag lite plingplong i skallen.

Men sen kom jag på att jag faktiskt ville skriva om något, falskheten som finns hos alla. Falskheten följer med en överallt, oavsett hur man än försöker undvika den. Den förföljer oss, en envis jävla stalker. Även en själv kan vara en falskare - utan att man MEDVETET menar att vara det. Nu undrar ni, "vad fan dillar hon om egentligen?" men såhär är det! Man kan vara falsk på ett ytligt sätt, man kan vara ytlig på ett elakt sätt och man kan vara falsk utan att ens veta om det..

Folk jag oftast stött på har varit elak och ytliga. Oftast är det för folk inte klarar av hur jag är, hur jag beter mig och uppför mig. Men jag är en jävel på att vara glad, skratta högt och bete mig allmänt konstigt, och det fixar inte folk med. Folk fixar inte av att jag har mina saker som jag vill osv. Och jag klandrar dom inte, jag är en jobbig människa i vissa lägen. Men något jag har riktigt riktigt svårt med är folk som påstår att dom lovar saker och sen gör raka motsatsen - DÅ smäller jag i taket - men vem gör det inte?

Där smäller oftast falskheten in, jag vet att dom gjort en sak tidigare och jag frågar självklart(clever som jag är, höhö) på ett annorlunda sätt om dom verkligen gjort som dom gjort, och oftast är då motsvaret mot det dom gjort. Och det är tråkigt, när folk inte står upp för sig själva och säger som det är, utan att drar både falskheten och lögnen på personen istället för sanningen. Det gör mig riktigt arg, klart att man i vissa situationer ska dra en "vitlögn" men när personen faktiskt i stora hela frågar, då ska man faktiskt säga sanningen..

Tex på min skola jag går på, ingen i min klass har samma humor som jag har - det konstaterade jag väldigt fort, så i klassrummet håller jag en väldigt låg och sansad profil :) så när jag är med min guldkorn till "systeryster" Nina Andersson så trivs jag som fisken i vattnet, där kan jag dra mina cpskämt som BARA hon och jag fattar.. Men nu börjar även vissa andra förstå skämten, vilket är skönt - för dem är riktigt roliga om man kan förstå humorn i dom - som än så länge nästan bara Nina kan :)

Nu ska jag lägga mig och ruva på ännu ett inlägg, men än så länge är det INGEN som skriver vad dom vill veta för något osv, vad vill ni höra? :)

Idag är en "jag är arg"-dag. Egentligen ingen särskilt anledning egentligen.

Jag är allmänt irreterad, vill inte umgås med någon och håller mig undan för att bara få vara.

Och minsta lilla just nu skulle göra att jag börjar böla, utan anledning. Plus att jag faktiskt stått emot mitt enorma godisbehov och cola-behov. Köpt juice och en liiiiten chocklad för att dra ner på det - chockerad över mig själv.

blir inte heller bättre av att jag lyssnar på rejäla snyft-låtar och blir argare och argare. Antagligen så att jag fått sova så dåligt, och samtidigt ansträngt mig på lektionerna och sen inte fått prata ut som jag brukar. Inte heller bättre av att jag sover själv, som jag inte gjort på 3 veckor - ganska tomt och sova. Kudden ersätter inte särskilt bra heller.. :(

"När vi sågs första gången, Rusade förbi mig snabbt på perongen, Blev hjälplöst förälskat, Obeskrivligt tagen, Som om jag låg ner på marken och blev slagen, Betraktade ditt hår, När det fångades av vinden, Som att svimma på en bergstopp utav svindeln"

Osäkerhet drabbar alla, någon gång, some how - någon gång helt enkelt! Den kan inträffa inför ett prov, en date, innan man kanske ska köra upp - ja helt enkelt NÄR som helst - precis som nervositet!

Jag får ofta "osäkerhets"-ryck. Blir fruktansvärt nervös, osäker och allmänt deprimerad - ingenting får mig glad, what so ever, om jag är osäker. Jag grinar som en gris och skakar i hela kroppen av osäkerheten - vilket jag tror många tjejer drabbas av? eller har jag fel? Det är jättejobbigt att sitta där nervös,osäker osv och kanske börja skaka av osäkerheten. Jag själv har en förmåga att börja skaka när jag känner mig osäker eller obekväm i vissa situationer, detta kommer utan att jag tänker på det. Detta har hänt mycket sen det tog slut mellan mig och killen, då kom det nästan jämt - just för att i samma veva så började mycket hända hemma, och det blev helt enkelt ostabilt i mitt liv.

Men en nackdel med mig, som också leder till min osäkerhet, är att jag inte tror på mig själv och lyssnar FÖR mycket på andra. Detta har psykologen, kuratorn och jag kommit fram till - jag tänker för mycket, tror inte på mig själv och det leder till mina även "panikattacker" som också kan vara en "osäkerhetattack" - vilket jag inte visste innan..

men tillsammans med den människa som faktiskt stått mig närmast, Nina Andersson, så har jag påbörjat min sakta  pågående förvandling från osäker till säker - och det får ta den tid det tar, jag vill inte skynda mig att bli säker - får då kan man bli en hybris!

kiss and love people!

Precis suttit hos kuratorn på skolan, allting känns mycketmycketmycket bättre nu.

Nu kan jag i lugn och ro sköta studierna även om jag kanske måste lägga 2-3 månader mer efter studenten. Men allting för att få det färdigt och inte behöva stressa som en idiot. För det får mig totalt ur balans att behöva stressa allting i sista minut.

Hon tyckte även om att jag ska börja träffa en psykolog och fått rätt ut alla problem angående skola,livet,familj och vänner osv - och även mina stress symtom. Alltså hitta tillbaka på rätt spår igen, vilket jag strävat efter länge..

Man ska kunna sköta sina studier, även om man byter skola, kunna fixa dom i lugn och ro. Och inte göra som vissa lärare "du fick en mjukstart förra terminen, du måste fixa domhära kurserna denna terminen" - det får mig direkt ur balans. Men jag tror på denhär kuratorn faktiskt, tror hon kommer kunna hjälpa mig jättemycket framöver och framförallt hon förstår hur jag tänker :D total lycka!

snart kommer min pingla, nina andersson, hit :D ska bli skönt att bara få ha någon som nästan är en kopia av en själv!

Plus, min söta Jessika Nord var så duktig på våran svenska B lektion - stolt över dig sötan!<3

kiss and love,