Hej. som sagt, as usual, blivit dåligt med bloggande som vanligt. Helt enkelt varit FÖR mkt på kort tid, så bloggen har blivit lidande. Men jag ska försöka blogga så mkt jag kan och orkar - jag lovar!

har iaf fått väldigt mkt respons för mina mer "känslomässiga" inlägg, just för att så få folk inte vill uppge på sin blogg att dom också har svacka.

Fick från en tjej - väldigt sweet tyckte jag - så jag lämnar ut det på bloggen.

"när jag läser dina inlägg så känns det som att du pratar om mig. jag sätter mig in i ditt liv och jag kan verkligen känna samma sak som dig. jag ger dig tummen upp för att du vågar visa hur du tänker och känner men också att du ger människor att fundera på. fortsätt med detta, jag vet att fler än jag uppskattar detta!"

synd att personen i sig var anonym men bara ett sånt "aaaw" gick genom mitt huvud. Folk uppskattar alltså vad jag skriver! :)

och just det ja... det är ju....Alla hjärtans dag idag!

visserligen jag inte förstår mig på men, jag har seriöst världens finaste pojkvän som oavsett mitt mående - som kanske inte är världens bästa nu - så står han där, optimisten själv. Och det funkar alldeles perfekt för mig, jag trivs gudomligt med att han bara finns där och stöttar mig och mamma just nu när livet är som mest kaos. Och igår lovade han mig faktiskt att följa med på en ridtur till helgen - det räcker för mig! ;)

och sen till lite mindre tråkigt..

Idag skulle Martina fyllt 21(som jag uppfattat det). och det krossas inom mig. våran martini, så livsglad, så himla...perfekt. Hon slets bort från oss som om allting hände på en sekund. finaste martina. Ingenting kommer någonsin bli detsamma...åh gud, martina, jag saknar dig!

Martina Wischnewski Olsson, 14 februari 1990 - 23 augusti 2010 ♥

nu ska jag försöka sova, natten blev inte den bästa för varken mig eller finaste. stackaren, tycker synd om honom :( blir kanske en sväng till tinnie också, känns som hon behöver lite stöd från en gammal hederlig knasboll...