Idag går jag utanför mina ramar och ska berätta om hästen som totalt förändrat mitt liv. Och som jag snart måste lämna ifrån mig , trots att jag inte vill - men är illa tvungen...

Denna underbara individ åkte jag och provred en kväll i April förra året(2010). Först började ägaren rida för att jag skulle kunna stå på marken och se hur hon rörde sig, fungerade och hur ägaren red henne. Hon såg väldigt stressad ut, svårriden och allmänt hetsig ut. Tillslut fick jag sitta upp och det var en häst med STORA steg som gick iväg. Efter det följde världens bästa timma. Visst var hon stressad i galoppen men det var inget jag la större vikt på, utan att det utan vidare skulle gå och fixa. Sen kom vi till hoppningen och där blossade hela hästen upp i lågor. Hoppade upp till 90cm sen fick det vara bra - hon skötte sig jättebra, dock drog hon som x2000 efter hindret..

jag och Snäckan efter provridningen.... 

tillslut kom denhär underbara individen vid namn Baroness 5 hem till mig, och det var en provvecka. första ridningen gick katastrofalt, jag fick nästan näsan knäckt osv. Dock satte jag på henne ett hackamore för att se vad som hände och vips var det en underbar häst under mig som trollade! Och där bestämde jag mig också för att ta henne. Och eftersom hon var en käck liten snäck - fick hon också sitt smeknamn - snäckan...

Efter det följde flera underbara uteritter, mysiga dressyrpass och små hopp-pass hemma. men sen började snäckan bråka under ryttare, var okontrolerbar och var allmänt "upp i det blå". Blev en sväng till Skara Djursjukhus där dom konstaterade att hon hade det jag fasade mest för - Kissing Spines. Där fick jag också förklarat att hon ABSOLUT inte skulle hoppas något mer innan hon var stärkt i ryggen... Där insåg jag också att, hon skulle behöva MÅNADER för att komma tillbaka. Ville jag offra flera månader? eller ville jag ha en häst att göra "det jag ville på"?

jag ville inte tänka någonting alls, jag var för ledsen för att tänka. min vackra snäckan, som jag hade plågat i flera månader utan att veta om det hade ont. Jag kunde knappt stå ut med mig själv vad jag gjort mot henne...

Snäckan stog i säkert 2 månader innan jag ens satt upp på henne, och det var SÅHÄR skönt att sitta på ryggen, känna stegen - allting hade jag saknat.

Och nu ska hon försvinna från mig, för all framtid kasnke. Mitt hjärta krossas bara vid tanken, min vackra underbara häst - som jag verkligen inte kan tänka mig utan ska försvinna...

nu orkar jag inte skriva mer, för snart börjar jag gråta om jag ska skriva mer..

men langar lite foton under våra månader ihop.. enjoy.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

som vanligt har jag sugit med att blogga - men det finns bra mkt i mitt liv som behövs redas ut - och det är lättare sagt än gjort. Men nu håller nya saker på att ta form...   för nu ska jag -flytta, skaffa jobb och ha roligt. Flytten är mest för...

hej igen.   som vanligt är jag borta med vinden och glömmer bloggen tyvärr. jag har helt enkelt ett helvete hemma - rymlingar till hästar, en mor som inte mår så jätte bra och en pojkvän som jag inte vet vad som händer med i framtiden.   Mi...

hej folket, länge sen sist va? jag ska äntligen, efter mycket om och men sätta igång bloggen igen. Jag har haft en helvetes resa i mitt personliga liv - då mitt liv har förändrats till att bli 18 år och jag gör som jag vill, och flytta och allt vad...

Bloggen nerlagt tills vidare.    

Dagen inlägg lägger jag på familjen. Min familj består av en mamma,en pappa, 2 bröder(en hel och en halv) och massa djur. Och jag ska säga the truth, min familj ÄR LÅNGT IFRÅN PERFEKT.   Det senaste året har jag lagt mindre tid på familjen, då ...