Idag är en "jag är arg"-dag. Egentligen ingen särskilt anledning egentligen.

Jag är allmänt irreterad, vill inte umgås med någon och håller mig undan för att bara få vara.

Och minsta lilla just nu skulle göra att jag börjar böla, utan anledning. Plus att jag faktiskt stått emot mitt enorma godisbehov och cola-behov. Köpt juice och en liiiiten chocklad för att dra ner på det - chockerad över mig själv.

blir inte heller bättre av att jag lyssnar på rejäla snyft-låtar och blir argare och argare. Antagligen så att jag fått sova så dåligt, och samtidigt ansträngt mig på lektionerna och sen inte fått prata ut som jag brukar. Inte heller bättre av att jag sover själv, som jag inte gjort på 3 veckor - ganska tomt och sova. Kudden ersätter inte särskilt bra heller.. :(

"När vi sågs första gången, Rusade förbi mig snabbt på perongen, Blev hjälplöst förälskat, Obeskrivligt tagen, Som om jag låg ner på marken och blev slagen, Betraktade ditt hår, När det fångades av vinden, Som att svimma på en bergstopp utav svindeln"

Osäkerhet drabbar alla, någon gång, some how - någon gång helt enkelt! Den kan inträffa inför ett prov, en date, innan man kanske ska köra upp - ja helt enkelt NÄR som helst - precis som nervositet!

Jag får ofta "osäkerhets"-ryck. Blir fruktansvärt nervös, osäker och allmänt deprimerad - ingenting får mig glad, what so ever, om jag är osäker. Jag grinar som en gris och skakar i hela kroppen av osäkerheten - vilket jag tror många tjejer drabbas av? eller har jag fel? Det är jättejobbigt att sitta där nervös,osäker osv och kanske börja skaka av osäkerheten. Jag själv har en förmåga att börja skaka när jag känner mig osäker eller obekväm i vissa situationer, detta kommer utan att jag tänker på det. Detta har hänt mycket sen det tog slut mellan mig och killen, då kom det nästan jämt - just för att i samma veva så började mycket hända hemma, och det blev helt enkelt ostabilt i mitt liv.

Men en nackdel med mig, som också leder till min osäkerhet, är att jag inte tror på mig själv och lyssnar FÖR mycket på andra. Detta har psykologen, kuratorn och jag kommit fram till - jag tänker för mycket, tror inte på mig själv och det leder till mina även "panikattacker" som också kan vara en "osäkerhetattack" - vilket jag inte visste innan..

men tillsammans med den människa som faktiskt stått mig närmast, Nina Andersson, så har jag påbörjat min sakta  pågående förvandling från osäker till säker - och det får ta den tid det tar, jag vill inte skynda mig att bli säker - får då kan man bli en hybris!

kiss and love people!

Precis suttit hos kuratorn på skolan, allting känns mycketmycketmycket bättre nu.

Nu kan jag i lugn och ro sköta studierna även om jag kanske måste lägga 2-3 månader mer efter studenten. Men allting för att få det färdigt och inte behöva stressa som en idiot. För det får mig totalt ur balans att behöva stressa allting i sista minut.

Hon tyckte även om att jag ska börja träffa en psykolog och fått rätt ut alla problem angående skola,livet,familj och vänner osv - och även mina stress symtom. Alltså hitta tillbaka på rätt spår igen, vilket jag strävat efter länge..

Man ska kunna sköta sina studier, även om man byter skola, kunna fixa dom i lugn och ro. Och inte göra som vissa lärare "du fick en mjukstart förra terminen, du måste fixa domhära kurserna denna terminen" - det får mig direkt ur balans. Men jag tror på denhär kuratorn faktiskt, tror hon kommer kunna hjälpa mig jättemycket framöver och framförallt hon förstår hur jag tänker :D total lycka!

snart kommer min pingla, nina andersson, hit :D ska bli skönt att bara få ha någon som nästan är en kopia av en själv!

Plus, min söta Jessika Nord var så duktig på våran svenska B lektion - stolt över dig sötan!<3

kiss and love,

precis som det låter - alla människor har en svag punkt här i livet.

Kände att jag fick skriva om vad min svaga punkt är. Min svaga punkt är mitt tankesätt och kropp(how strange it sounds!)..

Mina tankar/tankesätt är väldigt svaga. Någon kan säga saker som dom menar på skoj, kan jag förvandla i mina tankar till något grymt elakt och ta fruktansvärt illa vid mig. Vilket gör mig svag, jag får dåligt självförtroende och självkänsla och klankar ner på mig istället - istället för att tänka i samma banor som folket runt om mig. men det senaste har jag blivit bättre, jag tänker inte på samma sätt utan helt annorlunda och det gör också mig till en gladare människa.

Mitt andra svaga är min kropp. Jag har dåligt imunförsvar och det sätter sig på skolarbetet, jag är oftast väldigt trött och svårt och sova - tex som nu, klockan är 02:27, med andra ord jag är för trött för att sova och tänker på allting annat.. - plus att jag fått ta såna smällar inom ridningen att både nacke och rygg gör oftast ont nuförtiden. Såhär har det varit länge att min rygg o nacke strejkar, väldigt tråkigt eftersom jag oftast är väldigt mycket borta från idrotten eftersom när jag springer så skjuts det upp pilar av smärta i ryggen ungefär, vilket ni förstår gör väldigt ont. Däremot när jag rider kan jag själv med benen/fötterna i stigbyglarna hindra från detta och det mjuka sätet på sadlarna hjälper till. Visst finns det gånger som jag måste avbryta ett ridpass för att jag har FÖR ont för att kunna rida lätt. Plus att jag ibland rider och använder vardagligt halskrage(vilket jag försöker undvika för alla frågor). plus att jag lätt blir sjuk gör inte saken bättre,

men sen jag kom till min nya skola i Skara har jag försökt till det bästa att både vara med på ridlektionerna och idrottslektionerna - även om jag oftast har väldigt ont osv.

Men som mamma säger, "man ska kämpa så gott man kan och man ska aldrig dömma hunden efter håren" - vilket det sista brukar menas med att även om jag orkar rida en dag, behöver inte det betyda att jag mår lika bra att kunna ha en idrottslektion dagen därpå :)

Men gör man sitt bästa är det det enda som räknas! :)

kiss and love

Idag har varit en sån där extremt svensson-dag känner jag. Idag hann jag faktiskt mocka 3 boxar, rida mina två hästar hemma och sen packa och sen direkt till Skara där jag går i skolan.

Idag kom mamma rusandes mot mig och kramade mig efter att jag ridit första hästen - "du är så himla duktig, jag är så stolt över dig"...

Vem blir inte förvirrad av att få massa komplimanger när man inte vet anledningen till det. Anledning var mitt sätt att skriva här på bloggen på ett vad mamma tyckte "vuxetsätt". Självklart blir jag fruktansvärt glad av att höra att jag faktiskt kan föra en blogg utan att på något sätt jämföras som en "ung,dum,blondin" på 18år. Jag är jätteglad att ni läsare uppskattar mina hittills väldigt "vågade" inlägg.

Därför BER jag nu till er, vad vill ni att jag ska skriva om?

Eller vill ni ha en videoblogg?

Kommer säkerligen hitta något mumsigt inlägg senare, för det är jag duktig på.

allt för er läsare!

kiss and love,

just idag, när allt är lite motsträvligt kände jag att "jag bara måste skriva om dethär och min syn på att vara tapper".

Jag har mött personer som gått igenom så många saker i sitt liv, men dom har stått upp på sina ben - varit tappra genom hela prociduren. Jag själv anser mig som tapper. Utan att dra in för mycket och för många personer som kan ta illa upp,

så har mitt liv varit i större delen av den varit ett stort fiasko.

Jag har fått kämpa från dess att min mamma & pappa skilde sig framtill nu, när jag snart är 18 och helt enkelt måste stå på egna ben. Jag fick snabbt lära mig att jag måste ta eget ansvar och egna intiativ för att orka saker. Även att lära min planera var ett stort faktum när jag och mamma flyttade till en lägenhet.

men det var ett hål inom mig, helt plötsligt fanns inte min underbara,snälla,gosiga pappa kvar vid min sida.. För en som knappt börjat lågstadiet kom det som en blixt från ovan. Dock hade jag turen att mamma & pappa höll kontakten, fortsätte ha "våra traditioner" vid jul. Den tryggheten bar jag med mig fram tills mamma kom hem med en kille..

Ni förstår hur jag kände va?

För en liten tjej blev det för mycket. Mamma var ju min, och nu fick jag lära mig dela henne med någon annan än pappa&bror(har ju faktiskt en bror och ett par halvsyskon). Men där ringde min tapper-klocka. Jag blev självständig och behövde mamma redan då mindre och mindre, och så har det varit. Även fast förhållandet som min mor har nu med sin kille är dåligt, så ser hon till att jag mår bra.

Även fast mammas kille klankar ner på mig, säger spydiga ord som verkligen får mig att må dålig. "förhållandet" mellan mig och mammas kille har Länge har varit JÄVLIGT dåligt - så finns många av vänner & mamma kvar och säger hur stark jag är.

För människor som fortfarande står på sig, trots att dom mår fruktansvärt dåligt är för mig tappra!

Och här tappar jag vad jag riktigt ska skriva, men jag fortsätter när jag känner att glöden osv finns!

kiss and love,

(Hästrelaterat)

Hiss - Domani Stalltäcke!

Jag hissar dessa för dom är lätta att borsta av, håller hästen varm men inte heller "överhettad" och har bra funktioner. Lätt att ta på och även ha under täcken!

Diss - Kombinationsbett!

Helt jävla onödiga! Folk köper dom för att dom "tror att hästen blir bättre på det" eller för att dom tycker det är snyggt eller allmänt bara vill ha det på hästen. Dom jag har sett ha det på eliten, dom vet oftast vad dom pratar om och varför dom har det. Men ungar som bara ligger på "lokalnivå" ska inte ha ett kombinationsbett enligt mitt tycke.. Tänk om - gör rätt och ställ frågan "behöver verkligen min häst ett sånt här skarpt och varför gör den som den gör?"

FET DISS PÅ DESSA!

kiss and love,