Snart ska jag sätta mig med den nya headern till bloggen, känns som jag behöver en ny. Den jag har nu gjorde jag enbart för att ha något bättre än just bara "ingenting". Ska se vad jag kan knåpa ihop med mina små fingrar.

Sitterhär med brakande huvudvärk, som är "ovanligt" att jag har...eller inte.

Ska iaf försöka mig ner till Karstorp, fixa boxen osv :)

sova i massor!

hopp i galopp typ, ja, jag har varit SÅHÄÄÄR inaktiv denhär helgen - personliga anledningar plus att jag tar "ledigt" från jobbet och chillar istället för att sitta vid dumburken :) varit inne o checkat av så jag inte haft massa olästa kommentarer( som ni, by the way, är skitdåliga på att skriva).

Varit i skolan, haft prov i hästkunskap och sen fick vi sluta sisådär 10 i 10. soooft! Påväg till skåpet hittar jag en lapp där dom söker arbetare, yeah!

alla vill ju se mig mjölka 360 kossor, RIIIIIGHT?! :D

nu tror jag jag tar och joinar Jessika och ser ytterliggare en gång på Ponnyakuten och inväntar lunchen, jag dör av hunger!

see yah later!

ja du, future. det är nog nu jag ska vara dendär modiga kvinnan och bara "JAG VET PRECIS!" men nää, jag är dendära svenssonstjejen. Jag vet inte ett piss om framtiden. Jag är totalt jävla rädd för framtiden, den är främmande och skrämmande - men välkomnande!

Jag har nu inget mer än att försöka klara av mina studier som det är, jag går ett 3 årigt program på naturbruksgymnasium. Dock hoppade jag av ett annat och på ett nytt efter drygt 1,5 år på det ena. Jag vet redan nu att jag kommer behöva hoppa på komvux efter skolan, för jag vet att jag inte kommer klara alla grejer. Det är segt, när sanningen redan gått upp för en att "jag kommer inte klara dethär". Men jag kämpar, precis som alla andra svenssons där ute, jag kämpar.

Mitt mål är att jag ska ta studenten, jobba ett tag, och sen hoppa på och plugga upp ämnena jag ligger efter med.

Så undrar ni säkert, "vad ska ho jobba med då?" och ja. Folk tror säkert att jag tänker ägna mig åt hästarna, no no. Jag tänker inte jobba med hästar, där var planen först. Men inte längre, inte till en början iaf. Jag tänker jobba med något där jag får träffa mycket människor, socialisera. Där vill jag jobba. Sen om det blir i en matbutik eller what ever it is - där är vart jag vill jobba! :)

Nu tänker jag ta och sova, jag ska upp tidigt och HOPPAS in i det sista på ett samtal från vct om en tid , sen blir det feting plugget :) två prov nästa vecka!

nighty night!

well, idag har jag inte gjort någonting - inte orkat. Mina lungor gör svinont, huvudet håller på o sprängas och jag hostar sönder mig. Men trots det ser jag ändå saker positiva - jag menar, att vara sjuk är ibland bra för systemet i kroppen. Och dessutom, jag håller mig sjukt uppdaterad på skolfronten. Har böckerna inför provena nästa vecka rakt framför nosen - så nog håller jag mig up date ;)

Dock är jag väldigt "down" today. Jag vet inte varför. Och idag kände jag mig ännu mera down, insett hur omtyckt jag är hos vänner = noll. KAnske får skylla mig själv? Inte för att jag hänger upp mig på sånt men, det är rätt tråkigt att vara hemma och ingen som smsar sådär random som andra kunde göra innan när man var sjuk. Men ja, tur att någon bryr sig om att jag lever iaf :) ni är pinglor!

Nu ska jag äta ännumera glass(BLÄÄÄÄÄÄÄ) för att lena upp min hals och dricka te. Sen får jag väl lägga mig och glo på något värdelöst program tills klockan blir sådär morgon och jag kan sova... sinnesjukt att man inte kan sova som normala människor längre? :s någon som kan veta vad som botar mot sömnsvårigheter?

denna går just för tillfället, loooove!(dock på låg nivå, mitt huvud sprängs annars)

ska strax gå o lägga mig, känner mig deprimerad. Vet inte varför men bara jävligt deprimerad.. Hemskt dethär, såhär blir det jämt - jag blir deprimerad, får svårt o sova, och slutar äta - helt egentligen utan anledning. Jag har dock anledning men ändå ;P

nu ska jag se klart Morden I Midsomer, äta lite och sen ska jag försöka att sova igen. och hosta sönder min lungor ännu lite till :(

Yes, hemma :( gått o blivit sjuk, vilket redan kom i fredags när jag fick avbryta stalldagen för att jag hade så ont i halsen att när jag andades och fick in kall luft så kändes det som pilar.. HEMSKT!

Mamma varit med Ella till skara, säger inget mer än så. Djur kostar PUNKT. Hämtade även min svenska och hästkunskapsgrejor så jag kan träna hemma, för det känns inte alltför säkert att det blir någon skola denna veckan - snyft! :(

Så hela dagen har gått till att ligga o vila, käka massa tabletter o hostmedicin. Ska försöka få ner något i magen, svårt och äta också.

Men ser det positivt, bättre allting nu än få småskitsaker i omgångar! :D

fick faktiskt, när jag pratade med Ellen - hon som också driver propellen.bloggplatsen.se en idé att skriva om min riktigt först kärlek. som också hände för inte alls länge sen.

jag har alltid varit inrutad i dehär med att killen lämnade mig vid dryga 3 månader tillsammans, och jag blev livrädd varje gång det närmade sig tidpunkten där runt och då tog jag avstånd direkt - för min egen skull för att slippa bli sårad. men vad händer då, killen uppfattar det här som att "jaha, hon gillar inte mig....osv" och givetvis gör killen slut. Tråkigt men sant.

Men när jag fyllde 17 bestämde jag mig för min egen skull att bara vara, chilla och låta livet gå på. Det var ungefär här jag träffade killen som förändrade det mesta. Han var äldre än mig, 22 år, men inget jag ser negativt på.

Han var verkligen supergo, underbar på alla sätt och man fick alldeles såna där rysningar i kroppen av att tänka på honom eller vara med honom.

jag levde det allra bästa livet i 3 månader, sen hamnade jag tillbaka i samma mönster. Rädd som jag blev och jag tog avstånd. Men han stannade där, som en karborre som inte ville släppa tröjan den fastnat på. där mjuknade jag upp,

men också där fanns det som aldrig funnit, tänk om han bedrar mig? tänk om han är otrogen? well, i think you get the point?

Men jag levde precis som vanligt, tills en vecka innan vi skulle ha 6 månader ihop.. mitt liv försvann, han gjorde slut utan en särskilt bra anledning och mitt liv förstörde totalt.

Idag har jag insett att jag blev stark av att han gjorde slut, idag kan jag fokusera framåt utan att förlora målet..

Jag har fortfarande svårt, men med mycket hjälp från både psykolog och kurator har jag hittat tillbaka relativt iaf..

jag kommer aldrig glömma det som han o jag hade, men samtidigt - lives goes on for a reason...

haft 2 dagar utan bloggning, varit inne men bara känt "nej idag känner jag får att inte skriva någonting" bara för att jag just har haft en idé-torka.. Och nu när jag dunkar lite "memories - David Guetta feat. Kid Curi" så fick jag lite plingplong i skallen.

Men sen kom jag på att jag faktiskt ville skriva om något, falskheten som finns hos alla. Falskheten följer med en överallt, oavsett hur man än försöker undvika den. Den förföljer oss, en envis jävla stalker. Även en själv kan vara en falskare - utan att man MEDVETET menar att vara det. Nu undrar ni, "vad fan dillar hon om egentligen?" men såhär är det! Man kan vara falsk på ett ytligt sätt, man kan vara ytlig på ett elakt sätt och man kan vara falsk utan att ens veta om det..

Folk jag oftast stött på har varit elak och ytliga. Oftast är det för folk inte klarar av hur jag är, hur jag beter mig och uppför mig. Men jag är en jävel på att vara glad, skratta högt och bete mig allmänt konstigt, och det fixar inte folk med. Folk fixar inte av att jag har mina saker som jag vill osv. Och jag klandrar dom inte, jag är en jobbig människa i vissa lägen. Men något jag har riktigt riktigt svårt med är folk som påstår att dom lovar saker och sen gör raka motsatsen - DÅ smäller jag i taket - men vem gör det inte?

Där smäller oftast falskheten in, jag vet att dom gjort en sak tidigare och jag frågar självklart(clever som jag är, höhö) på ett annorlunda sätt om dom verkligen gjort som dom gjort, och oftast är då motsvaret mot det dom gjort. Och det är tråkigt, när folk inte står upp för sig själva och säger som det är, utan att drar både falskheten och lögnen på personen istället för sanningen. Det gör mig riktigt arg, klart att man i vissa situationer ska dra en "vitlögn" men när personen faktiskt i stora hela frågar, då ska man faktiskt säga sanningen..

Tex på min skola jag går på, ingen i min klass har samma humor som jag har - det konstaterade jag väldigt fort, så i klassrummet håller jag en väldigt låg och sansad profil :) så när jag är med min guldkorn till "systeryster" Nina Andersson så trivs jag som fisken i vattnet, där kan jag dra mina cpskämt som BARA hon och jag fattar.. Men nu börjar även vissa andra förstå skämten, vilket är skönt - för dem är riktigt roliga om man kan förstå humorn i dom - som än så länge nästan bara Nina kan :)

Nu ska jag lägga mig och ruva på ännu ett inlägg, men än så länge är det INGEN som skriver vad dom vill veta för något osv, vad vill ni höra? :)